Puntila Borås Stadsteater

“I synnerhet Mirja Burlin visar än en gång vilken lysande komedienn hon är. Hennes tonträff är lika säker i sången som i plastiken”.
DN mars 2015

Kaos i Kulissen Norrbottensteatern

“Standarden för den fysiska komiken sätts av Mirja Burlin och Joakim Gräns, det är svårt att föreställa sig uppsättningen utan denna vanvettigt roliga duo”
Norrbottens Kuriren

Kharmen Göteborgs Stadsteater

“Den enda som har ett uttryck som riktigt når fram i sångnumren är Mirja Burlin som Mikaela.”
SVD

33 variationer Uppsala stadsteater

“Mirja Burlin och Robin Keller som spelar det unga kärleksparet lyckas nästan dölja att rollerna verkar hämtade från dramatik­skolans abc. Det är en prestation.”
DN

Aftonstjärnans sekel Aftonstjärnan

“Och Mirja Burlin visar här än en gång att hon är en av detta lands bredaste och roligaste scenbegåvningar. Hon kan inte bara sjunga sorgliga
och romantiska sånger iklädd vackra klänningar, vilket hon här får göra i kanske ett nummer för mycket. Det unika med Burlin är att hon är
lika bra på att härmas och göra fula gummor och riktigt korkade flickor: Tingeling med en hästhandlares skämtlynne. I hennes fall kan man tala om genusöverskridande scenkonst.”
DN

Inre landskapspoesi Brunnsgatan Fyra

“Trion Staffan Göthe, Lina Englund och Mirja Burlin passar nämligen perfekt i rollerna. Rollerna, ja … Göthe är läkaren, i rockigt plastig vit rock, och gift med sköterskan eller ordentligt friserade spärrvakten (Englund) – eller bor hon ensam i en förort och var tidigare gift med Dan Andersson? – och är Burlins Karlsson deras patient, älskarinna, eller både försvunna och högst närvarande barn … eller är de alla bara olika sidor av en och samma person? Till slut börjar jag känna det som om det är jag själv som drömmer det som sker på scenen: alla gränser flyter in i varandra med omisskännlig drömlogik. Kristina Lugns nya pjäs, regisserad av Johan Wahlström.”
Nummer.se

Mig äger ingen Teater Västmanland på Västerås teater

“Mirja Burlin och Tomas Tjerneld gestaltar Åsa och fadern. De gör det lysande och jag hade gärna sett att iscensättningen i högre grad hade
fokuserat på deras relation och mindre flutit ut i folkloristiska sång- och dansnummer. Burlin, som är en av landets verkligt stora komiska skådespelerskor, har en kroppsbehärskning som få. Med omärkliga medel demonstrerar hon slitningen mellan lojaliteten mot fadern och sina egna önskningar.”
DN